En kort biografi (fortsättning, 2:2)

I min forskning fortsatte jag med den tyska linjen och med marxismen; ett omfångsrikt arbete är fortfarande Motsatsernas spel. Friedrich Engels filosofi och 1800-talets vetenskaper, som kom ut i två band 1977. Jag försökte också finna uppslag till en idéhistorisk metodologi i marxismen. Därvid var det två problem som framför allt sysselsatte mig, nämligen dels specialiseringens välsignelser och förbannelser i det moderna samhället, dels ideologierna och deras förändring. Om politiska ideologier handlar den bok av mig som gått ut i de största upplagorna, Från Platon till Lenin (1972, hittills 14 upplagor under skiftande titlar och många översättningar).

En drivkraft i denna verksamhet var och är ett radikalt samhällsengagemang som visserligen aldrig låtit sig infogas i något parti men som har en omisskännligt vänsterradikal, socialistisk prägel. I böcker som Surdeg. En personlig bok om idéer och ideologier (1980), Frihetens herrar, frihetens knektar (1982) och Utmätning. Essäer och personliga betraktelser om samtiden (1993) liksom i många debattartiklar har jag tillåtit mina åsikter ett friare spel. Solidaritet och jämlikhet men också vardaglig sinnlighet är slitna begrepp som enligt min mening fortfarande anger förutsättningarna för ett gott mänskligt liv. Men rikt blir detta liv först genom en intellektuell och estetisk bildning i vilken så många människor som möjligt kan förenas. Bildningens förutsättningar och begränsningar har under senare år intresserat mig mycket och bl.a. avsatt sig i en rad längre och kortare artiklar i ämnet.

Även den svenska idétraditionen och vetenskapshistorien har fångat min uppmärksamhet, vilket framgår av de tre volymer jag utgivit i ämnet, Israel Hwasser (1971), Den synliga handen. Anders Berch och ekonomiämnena vid 1700-talets svenska universitet (1986) och Att förändra världen – men med måtta. Det svenska 1800-talet speglat i C A Agardhs och C J Boströms liv och verk (1991).

Jag har också författat en längre essä med titeln Att se sig själv i andra. Om solidaritet (1999). Den handlar om solidaritetsbegreppets mångskiftande, rätt okända historia och dess användbarhet i dag. En pendang till solidaritetsboken är Tankens lätthet, tingens tyngd. Om friheten (2004).

Ett centralt och omfattande arbete, ett projekt i flera delar som har det helt inofficiella namnet Människan i världen, världen i människan, inleddes med I skuggan av framtiden. Modernitetens idéhistoria (1997, Augustpriset för bästa fackbok s.å. Bästa pocket, fackboksklassen, år 2000), en bok där jag försöker knyta samman åtskilliga av de trådar som jag tidigare följt. Den andra, helt fristående delen heter Ett oändligt äventyr. Om människans kunskaper (2001) och är ett försök att se kunskapen i dess mångfald och befria den för den vanliga förväxlingen med information. Den avslutande del III heter Stenarna i själen. Form och materia från antiken till idag (2006). Den följer form- och materiebegreppens metamorfoser från Platon och framför allt Aristoteles fram till Hegel och Marx. Därefter bryts kronologin upp, och i stället anläggs en rad olika perspektiv som den nutida naturvetenskapens materieteorier, designen som vår tids stora nya formbegrepp, och filosofers och konstnärers brottning med motsättningen mellan yta och djup.

Hösten 2008 gav jag ut mina memoarer under titeln ”Blickar tillbaka” (2008). I januari 2011 följde ”Hets! En bok om skolan”. Där fortsatte jag den diskussion om den mänskliga kunskapen som jag påbörjat i ”Ett oändligt äventyr”, men jag gav mig samtidigt mer direkt in i den samtida debatten om skolan och universiteten. Boken ”Livstid”, som kom ut tidigt år 2013, handlar om de stora valen i livet och andra existentiella frågor.

Hösten 2015 gav jag ut en drygt 800-sidig biografi över Karl Marx, ett slags sammanfattning av ett halvsekellångt arbete om denne märklige man.

Jag har fortsatt att skriva i tidningar och tidskrifter och har publicerat många vetenskapliga artiklar på engelska, tyska och franska (se Bibliografi). Även i Nationalencyklopedin har jag flitigt medverkat. Jag var medlem av regeringens Millenniekommitté som arbetade åren 1998–2000 och fungerade under år 1999 som expert på området humaniora vid Högskolan i Malmö. Under åren 2002–2009 har jag varit medlem av Högskoleverkets referensgrupp på temat bildning. Jag är också medlem av redaktionsråden i en rad svenska och internationella tidskrifter, nämligen Filosofisk tidskrift, Utbildning och demokrati, Episteme: A Journal of Social Epistemology samt den centralasiatiska Fonus.

Åren 2003-2008 var jag inspektor för Folkuniversitetet i Göteborg. Mellan 2001 och 2007 var jag medlem av styrelsen för SCAS. Fram till nyåret 2014/15 ingick jag i styrelsen för tidskriften Ord & Bild.

Jag fick Augustpriset (Svenska Bokförläggareföreningen) 1997, Kellgrenpriset (Svenska Akademien) 2002, Bokollonet (Wettergrens bokhandel) 2004, Lotten von Kraemers pris (Samfundet de nio) 2005, Göteborgs stads honnörsstipendium 2007, Svenska Akademiens Nordiska pris 2008 och Göteborgs stads hederstecken (stadens presidium) och Tegnérpriset (Tegnérsamfundet) 2011.


Jag gifte mig första gången 1963 med Lena Herdendal. Med henne har jag barnen Mathilda (f. 1964) och Oscar (f.1967). Sedan 1975 är jag gift med Eva-Maria Flöög, som fram till pensioneringen var lärare vid bibliotekshögskolan i Borås. Med henne har jag sonen Per (f.1976). Jag har tio barnbarn, ett bonusbarnbarn och fyra barnbarnsbarn. Mathilda har döttrarna Rebecca (f.1985), Carolina (f.1986), Cecilia (f.1990) Isabella (f.1992) och Felicia (f.2000). Mathilda är gift med Ingvar Hjorth. Oscar har döttrarna Ylva (f.2002) och Anna (f.2003) och sonen Elias (f.2012) med sambon Emilia Karlsson. Per är gift med Åsa Gunnarsson (f.1975), som har dottern Stina (f.1997), Per och Åsa har sonen Arvid (f.2009) och dottern Irma (f.2012). Carolina har sönerna Ossian (f.2012) och Esaias (f.2014). Cecilia är gift med Dan Öberg Liedman och har med honom dottern Majken (f.2013) och sonen Folke (f.2015).

Innan ett trasigt knä satte stopp för verksamheten var jag en hängiven motionslöpare. Jag debuterade i Stockholm marathon 1989, två dagar efter femtioårsdagen, och sprang på 3.21.21. Senare fullföljde jag ytterligare två marathonlopp. Jag har sprungit tio Göteborgsvarv (halvmarathon, som bäst 1990 med 1.31.48) och en hel del annat. Numera nöjer jag mig med att promenera.

Semesterpromenad, någon gång i mitten av 90-talet, tillsammans med Isabella och Cecilia.