-
Katedraltänkandet
Det började med Brexit och Trump 2016 och sedan har det fortsatt i val efter val. Riksdagsvalet i Sverige var ännu ett exempel och nu har Italien anslutit sig till trenden.
Fortsätt läsa… -
Demokrati
För några årtionden sedan gjorde jag en rad besök i Linköping. Jag bodde på ett litet hotell nära stationen. Det var praktiskt och bra. Men en gång när jag kom dit satte portieren upp ett tomt ansikte: -Nej, ingen bokning…
Fortsätt läsa… -
Den evigt oppositionelle
Det akademiska livet i Sverige hade varit fattigare, tristare och ynkligare utan Joachim Israel. Med sin oräddhet och sin obändiga oppositionslusta har han satt fart på många annars tröga andar. Han har ständigt varit beredd att fördjupa sig i nya idéer och orientera sig i nya sammanhang. Och han har tagit ställning!
Fortsätt läsa… -
Dionysius glömde inte bort år 0
Dionysius Exiguus – eller Dennis den lille på god svenska – har fått tre rader i Nationalencyklopedin. I dag är han på allas läppar. Nätet formligen kokar av hänvisningar till en skytisk munk eller abbot, verksam i Rom i början av 500-talet och enligt traditionen upphovsman till den kalender som snart ger oss årtalet 2000.
Fortsätt läsa… -
Ondskan och humaniora
Detta skall handla om de humanistiska studiernas ställning i dag. Men låt mig börja med ett exempel på en humanistisk fråga:
Fortsätt läsa… -
Måtte högskolan blomstra
På den tiden då studenter i Lund var både högfärdiga och slängda i klassiska förhållanden brukade de kalla Malmö för Pireus, efter den tarvliga hamnstaden till Athen.
Fortsätt läsa… -
Men var finns jag?
För några veckor sedan stod det en annons i stockholmtidningarna om ett föredrag som en viss Fredrik Praesto skulle hålla. Ämnet var intuition, ”framtidens viktigaste egenskap”. Åhörarna skulle inte bli förvånade om Praesto började läsa deras tankar, hette det vidare. Praesto var för övrigt känd från radio och TV. Hans tjänster hade anlitats av Ericsson och SAF, Posten och HSB.
Fortsätt läsa… -
Mellan fördomarna i Tibets tunna luft
Det är sinnena som styr våra upplevelser.
Fortsätt läsa…
Himlen över Tibet är blåare än någon annan himmel, och solen är starkare: det känns som om den svävade just över huvudet. Men mörkret är också tätare inne i Tibets kloster och tempel, och lukten av bränt jaksmör fräter i näsborrarna. Munkarnas egendomligt taktfasta kollektiva bedjande vaggar in öron och därmed vett i ett slags hypnotisk vila. -
Skillnad mellan kunskap och information
Visserligen har jag inte sett artikeln på det verkliga tidningspappret utan bara fått den via nätet. Men jag antar att den trots den virtuella förmedlingen är lika verklig för det: krönikan som Herman Lindqvist publicerade i Aftonbladet den 8 februari och som började med följande credo: ”Jag tror på dödsstraff. Jag tror att det är nödvändigt, under vissa förhållanden och för vissa brott.”
Fortsätt läsa… -
Om Gunnar Aspelin
Det finns bland dagens idé- och lärdomshistoriker en myt om Gunnar Aspelin som jag känner det som en plikt att avliva. Jag är den ende nu verksamme idéhistoriker som haft Aspelin som lärare. Jag hade det under mycket formbara år, när hela den intellektuella stilen läggs fast. Jag började läsa filosofi på ettbetygsnivån (grundkurs skulle man säga nu) den 3 september 1958, när jag var 19 år gammal. Aspelin upphörde i praktiken att vara min lärare i och med den svåra hjärtinfarkt han fick vid jultiden 1963, ett halvår innan han gick i pension. Så snart han tillfrisknat tog jag åter kontakt med honom och behöll den till hans död 1977.
Fortsätt läsa… -
Kunskap i kris
År 1749 företog Carl Linnaeus sin skånska resa. På kvällen den 26 maj kom han till Vittskövle i östra Skåne. Sandnejlikorna spred en härlig lukt, skriver han, och ”näktergalerna spelade hela aftonen”.
Fortsätt läsa… -
Lärostol med trasiga resårer
Skolor och universitet har fått en märklig ställning under de senaste åren. Det är i stort sett de enda områden där de stora politiska partierna kan söka förverkliga sin traditionella ideologi. En socialdemokratisk regering för i dag en ekonomisk politik som i princip inte avviker från en borgerlig – skillnaden består främst i att en borgerlig regering måste räkna med en kraftfull socialdemokratisk opposition, medan socialdemokraterna vid makten får höra mumlanden om ”mera av samma slag” från sina konkurrenter om makten. De sociala trygghetssystemen, socialdemokraternas stoltaste verk, skärs ner med samma effektivitet av den nuvarande regeringen som tidigare av moderater.
Fortsätt läsa… -
Karl Marx på väg tillbaka
Näste store tänkare heter Karl Marx, spår The New Yorker i ett stort specialnummer om framtiden (20 & 27 oktober 1997). Det är en nyhet så sensationell att La Repubblica gör en helsida om den. I Sverige är den åtminstone värd en notis.
Fortsätt läsa… -
Vad är kilopriset på äpplen?
Häromveckan hördes en röst i radio som lät som gamle Herbert Tingstens. Men det var inte Tingsten, det var en geologidocent från Stockholm som hette Nils-Axel Mörner. Mörner läste lusen av Skanska och Banverket. Vem som helst med minsta geologiska kunskaper kunde förutse katastroferna kring tunnelbygget genom Hallandsåsen, förklarade Mörner. Men det stora företaget hade chansat på att projektet likväl skulle lyckas. Den mäktiga statliga myndigheten, banvallarnas herrar, hade inte velat lyssna på kritikerna.
Fortsätt läsa… -
Framåt mot fördärvet
Ett klassiskt arbete i idéhistorien är amerikanen J B Burys The Idea of Progress från 1920. Där heter det att framstegsidén innebär övertygelsen att ”civilisation has moved, is moving, and will move in a desirable direction”. Det är en problematisk definition. Vad är det som är önskvärt? När den åldrade Rousseau tog en promenad i ett landskap som han älskade för dess pastorala charm upptäckte han att en strumpstickningsfabrik vuxit upp mitt i idyllen. Han uttryckte sin förskräckelse och avsmak. Om hans gamle trätobroder Dénis Diderot gjort samma upptäckt hade han säkert blivit nyfiken och glatt intresserad, kanske t o m avlagt ett studiebesök på den nya inrättningen.
Fortsätt läsa… -
Vårt brutaliserade sekel
”Det är ett misstag att anta att folk aldrig lär sig av historien”, skriver Eric Hobsbawm i fjärde och avslutande bandet av sin väldiga exposé över tiden 1789–1989. Hans exempel är de lärdomar människor drog av mellankrigstidens elände med börskrasch, depressioner, massarbetslöshet, fascism och nazism.
Fortsätt läsa… -
Den eviga freden – eller friden?
Immanuel Kant utarbetade i sjuttioårsåldern en teori om hur krig för all framtid skulle kunna förhindras på jorden. Titeln på hans lilla traktat rymmer en ironi som har stänk av bitterhet. Frieden på tyska betyder inte bara fred utan också frid, och i förordet berättar han att han hämtat titelns ”Zum ewigen Frieden” från en målning som föreställer en kyrkogård. Friden kan vara dödens frid, och en sådan frid skapar kriget åt sina stupade. Kant ville ställa fram alternativet klart och entydigt för läsaren: antingen en beständig fred eller också en frid som uppnås först efter skräck och fasa och en kvalfull död.
Fortsätt läsa… -
Hugskott och önsketänkande i politiken
Det gläder mig att min artikel om universitetets dilemma (i GP 13.1) väckt debatt. T o m på DN:s ledarsida har de namnlösa nyliberalerna nickat instämmande.
Fortsätt läsa…